Som ni säkert förstår av mina uteblivna inlägg så förlorade vi i lördags. Jag hatar att förlora och var för besviken för att kunna skriva något sakligt tidigare. Nu har förlusten sjunkit in lite mer, besvikelsen lagt sig och jag kan göra en liten analys, ta lärdom till nästa match och sedan lägga förlusten bakom mig.

Vi förlorade med 22-14, det var med andra ord en ganska tight match. Detta trots att vi gjorde många misstag, både individuella och som lag, hela matchen. Det var bara få spelare som spelade enligt sin vanliga standard. Jag är övertyga om att det beror på att vi inte hade tillräckligt bra förberedelser. Svenska rugbysäsongen börjar nu och detta var den första matchen på 6 mån för 90% av spelarna i vårt lag, vi hade bara ett träningsläger inför resen och ingen träningsmatch. Malta å andra sidan är i slutet av sin säsong och alla har färsk matchrutin i kroppen, det märktes. Dessutom är de erkänt svåra att slå på hemma plan, de har ett grymt publikstöd och de hade ca 5000 på läktarna som sjöng och spelade hela matchen, mäktigt.  Det positiva är att vi trots så dåligt spel höll nästan jämna steg med de, det visar vilken kapacitet vi har om vi spelar bra och enligt normal standard.

Gällande min egen insatts så är jag också missnöjd, klungorna var dåliga i första halvlek, jag tappade bollen en gång och tog för lång tid på mig i vissa beslut istället för att bara agera. Jag fick spela hela matchen o vissa tyckte jag spelade bra men jag vet att jag kan mycket bättre. Det positiva är att jag är i fysiskt bra form och jag kunde springa hårt hela matchen, de tar jag med mig.

Det går inte vinna allt, och även om jag inte vill förlora så kan det vara bra att göra det ibland. Jag reflekterar över min insatts på ett annat sett vid en förlust, jag tänker på vad jag kunde göra bättre och vad jag ska göra annorlunda nästa gång, på så sett är en motgång mer utvecklande än en medgång tycker jag. Besvikelsen efter en förlust gör en påmind om hur ont det gör och jag är övertygad om att alla i laget kommer vara lite extra taggade och motiverade nästa match den 5/5 mot Lettland hemma. Jag kommer garanterat springa lite hårdare och vara mer skärpt nästa match pga att vi förlorade i helgen. Nu blir det hårdträning och finslipning på det som går till dess. Saken är fortfarande i våra egna händer, om vi vinner mot Lettland samt gör 4 försök så går vi garanterat upp till nästa grupp i European Nations Cup och det ska vi göra. Matchen spelas i Enköping kl 14 den 5/5, kom och kolla om ni kan!

Efter en rugbymatch, oavsett nivå, så bjuder alltid hemma laget bortalaget på en bankett, även kallat tredje halvlek. Så trots att vi precis smällt på varandra i 80 minuter så kläde alla upp sig i kostym med landslagsslip och sen åt vi god mat, drack och umgicks alla tillsammans. Det är en unik företeelse hos rugbyn som jag gillar skarpt, det skapar en gemenskap som ingen annan sport har. Kan ni tänka er Real Madrid och Barcelona ha en bankett tillsammans efter en match? Nä, men i rugbyn på samma nivå så har de det, helt underbart tycker jag. Efter banketten så firade vi min och Daniels (en annan i laget som fyllde den 21/4) födelsedag på en nattklubb i Valletta, det var kul och trevligt men lite segt dagen efter när bussen till flyget gick ca 8 Så nu är man 35 år och kämpar vidare, känns bra!

Här kommer lite bilder från matchdagen:

Riktigt skön bild med mycket sverigehjärta i…och tröjan är ju sjukt snytt i alla fall….

Grymt fin plan…

Den här läktaren var fullsatt

VIP läktare med fri öl….inte som hemma direkt

Vår moderna spelarbuss

Jag och coach Mike inför banketten

De flesta höll ändå skenet upp trots förlusten…

Det var allt för idag, nu kämpar jag vidare mot nya mål och framgångar…vi hörs snart ingen!

/P